Maggie… Min underbara, oförglömliga hund. Tack vare henne växte sig min kärlek till den belgiska vallhunden så stark. Maggie var min första belgare (schäfer var min förra ras) och jag har aldrig någonsin ångrat beslutet att ”byta ras”. Hon var en sann vän, som älskade att arbeta. Nästan vart jag än gick så fanns Maggie där vid min sida. Många gånger har jag önskat att möjligheten till en valp efter Maggie hade funnits, men tyvärr så fanns det alldeles för mycket hälsoproblem i hennes linjer. Flera av hennes helsyskon (från två kullar) utvecklade epilepsi och flera (även Maggie) fick uttalad demodex. Maggie gav mig så mycket glädje och stolthet och saknaden efter henne bleknar aldrig helt. Maggie fick somna in – i mina armar – den 23 oktober 2000. Cancer i lymfan var orsaken och det slog ut hennes krafter på endast 3 dagar. Innan dess hade hon aldrig visat oss några tecken på kraftlöshet. Vårt farväl kom därför fullkomligt oväntat och alldeles för snabbt. Jag kommer alltid att minnas Maggie för alla de underbara stunder hon gav oss och för allt hon lärde oss om den belgiska vallhunden.

Tillsammans nådde vi elitklassen i både sök, spår och lydnad. Tyvärr satte en besvärlig fästinginfektion stopp för vidare tävling i elitklassen. Men viktigast av allt: Maggie var vår vän…